Spelutveckling

Like I've previously stated, the current page and blog didn't feel very professional. Hence, I've built a new homepage at blog.com.

So, say goodbye to my old page and hello to my new one.



New Page

Det är några veckor sedan E3, och vad som tidigare var tänkt att bli en försenad E3-sammanfattning kommer nu bli ett par "vanliga" inlägg.

Jag tänker börja med en liten rant. För er som missade förra årets E3 så har Sony och Microsoft utannonserat ett varsitt nytt kontrolldon till sina konsoler. Microsofts dito hette Project Natal och är en två kameror och en mikrofon. Tanken med de dubbla kamerorna är att konsolen ska kunna se i 3D. Sonys nya grej var en klon av Wiimote. Skillnaden verkar vara att den är svart, rund och har en färgglad boll i ena änden, vilket givit den smeknamnet Playstationdildon.

Denna kombo liknar två saker. Ser du vilka det är?

Nytt för i år med dessa grejer är inte direkt många. För Natals del gäller att den inte längre heter Natal, den heter numera Kinect. Dessutom har man visat nya spännande spel till formaten. Jag har med spänning sett fram emot att få se vad Rare har hållit på med den senaste tiden, och på E3 visade det sig att de hade jobbat med ett Kinetic spel. Det heter Kinetic Sports. Man deltar i minisporter. Man spelar som sin Xbox-mii. Kort och gott: Rare har återgått till sina gamla vanor, och utvecklar kloner. Fast den här gången verkar det vara utan någon charm eller entusiasm, som exempelvis när Rare klonade Mario Kart och skapade Diddy Kong Racing.

Jag tror att Kinect/Playstationdildon kommer floppa ganska så fundamentalt. Det Microsoft och Sony försöker göra med dessa tillbehör är att locka över casualspelarna från Nintendo. Men jag tvekar att casualspelarna ser HD som något viktigt, och jag känner inte till en enda corespelare som vill ha en Kinect/PSdildo. Nintendo ville från början lansera Wiimoten som ett tillbehör till Gamecube, och de valde att istället satsa på ett nytt format av en väldigt bra orsak. Eller snarare 2 bra orsaker.

Kinect: Eyetoy version 2.

Den första har att göra med klarhet. Dom flesta är inte lika insatta i spel som vi spelnördar. Varje gång som man lanserar spel som kräver extra tillbehör, så råkar vissa personer köpa det här spelet, trots att de saknar tillbehöret, vilket får personerna att känna sig lurade. Det är bara att se på en av mina vänner, som skaffade ett Playstation innan Dual-Shock kom ut, och först förvirrad, och sedan arg över att alla spel kräver Dual Shock. Om tillbehöret medföljer alla konsoler från början, så har alla tillbehöret.

Den andra har att göra med användbarhet. Det är bara att se på Expansion Pack till Nintendo 64, som dramatiskt förbättrade konsolens prestanda. Eftersom att alla inte hade tillbehöret, var det många utvecklare som lät bli att utveckla spel som använder det.

Wii är helt enkelt för etablerat bland casualfolket. Microsoft och Sony räknar med att deras konsoler kommer vara deras senaste och bästa i 5 år till. Vi vet sedan innan att Nintendo alltid påbörjar sin next-gen konsol i samma stund som deras föregående konsol går att köpa. Få känner till det, men Nintendo hade mer konventionella konsoler i backup ifall DS och Wii skulle floppa. För att vinna över tredjepartsutvecklarna räknar jag ganska kallt med att Nintendos next-gen konsol är precis runt hörnet. Jag ser en ganska stor sannollikhet att de på nästa E3 kommer utannonsera vad vissa hittills kallat Wii HD. Det vill säga en konsol som är lika casualvänlig som Wii, fast snäppet kraftfullare än Playstation 3. Detta skulle göra det mycket enkelt och billigt för tredjepartsutvecklare att konvertera spel från konkurrenternas konsoler, vilket skulle vinna över corespelarna. Och min spekulation verkar bekräftas från högsta ort: Satoru Iwata själv har enligt n-europe påstått att Nintendo tänker lansera nästa generations konsol kommer lanseras när 30% av alla hushåll har 3DTV hemma.

Är detta Playstation 3 och Xbox 360's framtid?

Och om detta händer kommer konkurrenterna att hamna i en lurig sits. Man kan dra paralleller till Sega i början på 90-talet. De hade stora framgångar med Mega Drive, och bestämde sig för att rida på sina framgångar och lansera uppgraderingar till formatet. Först kom Mega CD, sedan kom 32X. Men innan 32X ens var ute på marknaden fick de utannonsera Sega Saturn, för att kunna konkurrera med Sony Playstation. Resultatet blev att en del spelare köpte dessa tillbehör, och ett antal utvecklare stödde det, innan det visade sig att dessa nya format redan var döda. Resultatet blev att Sega förargade och tappade både kunder och tredjepartsutvecklare. Och detta är en sits som Microsoft och Sony kan hamna i. Om de väljer att inte acceptera detta, så får de acceptera att Nintendo inom kort har en kraftfullare konsol.

Då var det dags för en update på hur det går med mitt examensarbete.

På den praktiska delen av exjobbet fick jag Väl Godkänt. Banan ansågs vara originell, och jag redovisade min arbetsprocess ordentligt.

Sedan vill jag även meddela att jag i förra veckan lämnade in den sista inlämningen till min examinator. Förhoppningsvis kommer jag få godkänt, vilket skulle innebära en extremt trevlig och chill sommar, med gott om tid till att slipa mina kunskaper i Gamemaker och göra annat nyttigt.

Det har länge talats om casualspel. En del menar att spelindustrin måste anpassa sig ef

Många spelutvecklare anpassar sina corespel till casualspel vilket ofta leder till frustration från corespelarna. Min åsikt är att man istället bör anspassa casualspelen till corespelarna.

Först måste jag definiera vad casualspel är. En casualspelare är i min mening en person utan något egentligen stort intresse av dataspel, eller av annan orsak inte kan eller vill ägna mycket tid åt spel. En casualspelare spelar någon enstaka timme ibland. Jag ser det som positivt att man ska kunna spela tillsammans med sina föräldrar, sin flickvän eller helt enkelt sina vänner som egentligen inte är gamers.

Men jag tror inte på dagens casualspel. Problemet ligger i att de flesta av dagens casualspel enbart är skapta för att passa casualspelare. En person som spelat mycket irriteras av att dagens casualspel inte innehåller mycket variation och att slump och andra utjämningsmekanismer används så mycket att den skickligaste spelaren inte tvungetvis vinner. Utöver detta så praktiskt taget idiotförklarar man casualspelarna genom att ge dom färgglad grafik, uppgifter anpassade till treåringar och kompetitiva moment där slumpen avgör vinnaren. Och just detta försök att idiotförklara casualspelare tror jag kommer leda till slutet på dagens casualspel.

Så hur tycker jag att casualspel ska vara? Jo, vi finner svaret om vi blickar bakåt, mot arkaderan. Sega Rally, Out Run 2, Time Crisis, Crazy Taxi och Galaga är bara några exempel på koncept som skulle kunna användas i casualspel. För hur svårt är det egentligen att lära sig Sega Rally? Man har en automatväxlad bil, så det enda spelaren behöver bry sig om är att gasa, bromsa och svänga. Man kör ner för en väg utan alternativa rutter eller liknande.

Såklart är dessa spel inte lämpliga att bli casualspel rakt av. Dessa spel är ofta väldigt svåra och om man ska klara dessa spel måste spelaren spela igenom dessa i en enda omgång, vilket kan ta flera timmar. Men grundtankarna kvarstår: en ickespelare ska kunna plocka upp handkontrollen, se en instruktionsruta som får plats på en enda skärm som visas i kanske tio sekunder och sedan kunna spela spelet. Spelaren behöver inte vara duktig på spelet, men han/hon ska förstå vad spelet går ut på och hur man styr praktiskt taget med en gång.

Det näst viktigaste för ett casualspel efter lättförståelighet är en lagom dosering. Spelet bör aldrig försöka tvinga spelaren till att spela i mer än tio minuter. Som jag tidigare fastslagit har en casualspelare antingen inte lust eller tid att tillägna spel så värst mycket tid. Samtidigt anser jag generellt sett att man återigen bör anpassa banor och utmaningar så att man inte ska behöva checkpoints. Fler och kortare banor/uppdrag är min åsikt.

En åsikt som vissa har runt casualspel är att man bör göra allting tillgängligt för spelaren från början. Jag håller inte med om detta alls. Min åsikt är att man ska ge spelaren väldigt begränsade möjligheter från början och sedan konstant belöna spelaren. Spelaren ska känna hur duktig han/hon är genom att konstant få belöningar. Nya bilar/vapen/karaktärer, nya banor etc. Samtidigt måste belöningarna vara något triviala. Spelaren ska inte få nya funktioner som denne inte förstår.

Kort och gott: jag tror inte på att casualspelarna kommer att innebära att vi får sämre spel. Istället tror jag att casualspelen i framtiden kommer bli bättre och tilltala corepubliken.

Somewhere in Sweden är nu på G. Exakta detaljer om vad spelet ska handla om kommer jag inte skriva här, då det skulle kunna påverka resultaten i min analys.

Däremot kan jag säga att det går framåt. Igår anmälde jag spelet till Swedish Game Awards. Dessutom har jag hunnit göra en hemsida till SiS! Uppdateringar kommer ske där!

Det enda som texturerats på bilden är magasinet. Det är än så länge svårt att förutse ifall vapnet faktiskt kommer med i spelet eller inte. Just nu är jag upptagen med att försöka lära mig skripta i Souce-motorn och skriva berättelsen till spelet, så beslut av det slaget kommer dröja ett tag.

Något jag länge velat göra är att i Maya göra ett självporträtt i 3D. Så en dag då jag inte hade så mycket för mig bestämde jag mig för att göra just det. Jag tog två stycken bilder och använde dessa som blueprint. Jag hann inte jättelångt, men jag är nöjd med det resultat jag fick. Här på bilden smällde jag bara på ett av fotona som textur  för att bedöma hur bra det blev: