Ett väldigt hett ämne inom spelindustrin rör piratkopiering. Alla har en åsikt och många tror sig åtminstånde vara pålästa.
Martin Walfisz, före detta VD på Massive Entertainment hade gästföreläsning här i Skövde för några dagar sedan. Där redovisade han att 80-90% av alla spel som spelas är piratkopierade. Såklart skulle inte försäljningen av dataspel femdubblas om man uppfinner det perfekta piratkyddet.
Men det finns en oerhörd massa människor i världen som aldrig köper något. Jag känner pirater som påstår att de som piratar även konsumerar mer kultur och ändå betalar mer. Detta låter väldigt fint på papper, med undantag för att jag känner personer som använder dessa argument, utan att ha köpt någon som helst kultur sedan millenieksiftet.
Härligast av allt är radikalpiraterna som verkligen inte anser att man har rätt att tjäna pengar på intelektuella rättigheter. Personer som inte köper spel eller köpfilm för att det är dyrt, låter bli att gå på bio för att det är dyrt och "vissa inte kan vara tysta". Personer som inte ser några program på TV för att de vill slippa reklam och vill se vad dom vill se när dom vill se det.
Jag känner personer inte ens varit villiga att lägga ut en femtiolapp på Half-Life, trots att deras absoluta favoritspel i hela världen råkar vara Counter-Strike.
Under den här gästföreläsningen framkom även argumentet att "det finns ingen God Given Right att kunna livnära sig på spel". Detta stämmer väldigt väl. Men det finns det inte för någon annan bransch heller. Läkare har ingen av gud given rättighet att tjäna pengar på att rädda liv. Det jag kan säga är däremot att spelutvecklare har, och ska fortsätta ha rätten att bestämma över sina verk.
Viss piratkopiering kommer alltid att förekomma, och detta är inget stort problem. Men då spelutvecklare får reda på att deras spel spelas av en mångmiljonpublik, trots att de bara sålt strax över hundra tusen exemplar och därav är nära konkurs, då blir det en helt annan grej. Jag kommer citera Walfisz, som menade att "Ju fler som piratar istället för att köpa, ju färre bra spel kommer det".
Alternativa metoder för finansiering av spel kommer i framtiden. Det kan bli reklam, mikrobetalningar och abonnemang. Men dessa är något osäkra. I fallet Battlefield Heroes har man fått ta till en del extrema åtgärder för att öka lönsamheter. Bland annat kan nu betalande medlemmar få tillgång till överlägsna vapen, trots att teamet från början lovat att inte göra detta. Och även om man lyckas göra dessa metoder mer effektiva i framtiden så återstår faktum att detta inte passar alla spel. Ingen av dessa metoder skulle exempelvis passa in i ett Zelda-spel.
Piratproblemet handlar i grund och botten om brist på grundläggande respekt för upphovsmän. Många förstår inte hur spelindustrin fungerar. Där vissa fortfarande tror på att det är ett kompisgäng med spelnördar som slängt ihop valfritt AAA-spel och sedan roffar åt sig miljoner, väljer andra att generalisera genom att påstå att spelindustrin eller vissa utgivare gör oerhörda vinster. Och visst, EA gör enorma vinster, detta betyder dock inte att vartenda team gör det. DICE sålde exempelvis väldigt få exemplar av Mirrors Edge. Om ditt favoritspel säljer dåligt så är chansen stor att det inte blir någon uppföljare, uppgradering eller ens patch. Oavsett om hela din vänskapskrets spelar det eller inte. För även om jag skulle vilja sätta mig ner och skapa världens bästa spel, med tio års utvecklingstid och sedan dela ut det gratis till hela världen så går det inte. Dataspel är mitt yrke, precis som en snickare så måste jag tjäna pengar för att överleva.
Det har länge talats om casualspel. En del menar att spelindustrin måste anpassa sig ef
Många spelutvecklare anpassar sina corespel till casualspel vilket ofta leder till frustration från corespelarna. Min åsikt är att man istället bör anspassa casualspelen till corespelarna.
Först måste jag definiera vad casualspel är. En casualspelare är i min mening en person utan något egentligen stort intresse av dataspel, eller av annan orsak inte kan eller vill ägna mycket tid åt spel. En casualspelare spelar någon enstaka timme ibland. Jag ser det som positivt att man ska kunna spela tillsammans med sina föräldrar, sin flickvän eller helt enkelt sina vänner som egentligen inte är gamers.
Men jag tror inte på dagens casualspel. Problemet ligger i att de flesta av dagens casualspel enbart är skapta för att passa casualspelare. En person som spelat mycket irriteras av att dagens casualspel inte innehåller mycket variation och att slump och andra utjämningsmekanismer används så mycket att den skickligaste spelaren inte tvungetvis vinner. Utöver detta så praktiskt taget idiotförklarar man casualspelarna genom att ge dom färgglad grafik, uppgifter anpassade till treåringar och kompetitiva moment där slumpen avgör vinnaren. Och just detta försök att idiotförklara casualspelare tror jag kommer leda till slutet på dagens casualspel.
Så hur tycker jag att casualspel ska vara? Jo, vi finner svaret om vi blickar bakåt, mot arkaderan. Sega Rally, Out Run 2, Time Crisis, Crazy Taxi och Galaga är bara några exempel på koncept som skulle kunna användas i casualspel. För hur svårt är det egentligen att lära sig Sega Rally? Man har en automatväxlad bil, så det enda spelaren behöver bry sig om är att gasa, bromsa och svänga. Man kör ner för en väg utan alternativa rutter eller liknande.
Såklart är dessa spel inte lämpliga att bli casualspel rakt av. Dessa spel är ofta väldigt svåra och om man ska klara dessa spel måste spelaren spela igenom dessa i en enda omgång, vilket kan ta flera timmar. Men grundtankarna kvarstår: en ickespelare ska kunna plocka upp handkontrollen, se en instruktionsruta som får plats på en enda skärm som visas i kanske tio sekunder och sedan kunna spela spelet. Spelaren behöver inte vara duktig på spelet, men han/hon ska förstå vad spelet går ut på och hur man styr praktiskt taget med en gång.
Det näst viktigaste för ett casualspel efter lättförståelighet är en lagom dosering. Spelet bör aldrig försöka tvinga spelaren till att spela i mer än tio minuter. Som jag tidigare fastslagit har en casualspelare antingen inte lust eller tid att tillägna spel så värst mycket tid. Samtidigt anser jag generellt sett att man återigen bör anpassa banor och utmaningar så att man inte ska behöva checkpoints. Fler och kortare banor/uppdrag är min åsikt.
En åsikt som vissa har runt casualspel är att man bör göra allting tillgängligt för spelaren från början. Jag håller inte med om detta alls. Min åsikt är att man ska ge spelaren väldigt begränsade möjligheter från början och sedan konstant belöna spelaren. Spelaren ska känna hur duktig han/hon är genom att konstant få belöningar. Nya bilar/vapen/karaktärer, nya banor etc. Samtidigt måste belöningarna vara något triviala. Spelaren ska inte få nya funktioner som denne inte förstår.
Kort och gott: jag tror inte på att casualspelarna kommer att innebära att vi får sämre spel. Istället tror jag att casualspelen i framtiden kommer bli bättre och tilltala corepubliken.
