Jakten på en ny spelmotor: del 2

Efter en trevlig julledighet är jag tillbaka! Som jag tidigare skrivit så utvärderar jag Unrealmotorn för vidare inlärning.

Mina första erfarenheter är positiva: jag har efter väldigt lite tidinvestering skapat en snygg, körbar bana.

Fördelar:
Smarta verktyg: Det finns en rik mängd verktyg som låter mig bygga allt från simpla kuber till sfärer till till och med tre olika trappverktyg!

Snabbt: I Hammereditor saktar kompileringsprocessen ner till snigelfart så fort man lägger till en fjuttig ljuskälla. Så är inte fallet i UDK. Här kan jag närhelst jag vill kompilera ljuset för sig, vilket tar några få sekunder. Därefter klickar jag på Test Level-knappen och efter ytterligare någon sekund får jag provspela mitt alster.

Stabilt: Inte en enda gång har editorn kraschat. Inte en enda gång har jag fått odefinierbara fel.

Nackdelar:
Väldigt lite innehåll: Utvecklingsverktyget innehåller knappt några modeller eller texturer.

Något omständigt: För mig som är van vid Hammereditor känns det ganska meckigt att man måste flytta runt på en form som jag får måttbestämma i förväg på banan istället för att bara rita ut formen jag vill ha precis där jag vill ha den.

Hackigt: Min dator är egentligen för svag för att köra själva spelet. På det viset är det tvärtom mot Hammer, där min dator klarar av spelet, men inte klarar av själva editorn (eller snarare kompileringsprocessen).


Här är i alla fall resultatet av dagens experimenterande:

Inget mirakel av snygghet, och inte ens spelbart, men det är en bra början.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0