Disaster: Day of Crisis
Disaster: Day of Crisis var bland de första spelen som visades till Wii. Sedan blev det tyst och många befarade att projektet var skrotat. Men sent 2008 smög Nintendo ut spelet på marknaden.
Och detta är extremt synd, för Disaster är ett riktigt bra spel.
Innan spelet är slut får du skjuta ner helikoptrar, springa undan flodvågor, hoppa med bil över lava och ge hjärt-lungräddning.
Och spelet lyckas väl med att blanda spelmoment utan att det hela känns som en minispelsamling. Du får utforska omgivningarna på fri fot, ta del av ljuspistolmoment, köra bilar och ta del av diverse olika andra moment.
Spelet försöker verkligen vara Metal Gear Solid, med många, långa och väldgjorda filmscener som för storyn fram och en grafisk stil som påminner en hel del om Metal Gear Solid 3 och uppgraderbara vapen i stil med MGS4. Du spelar som Ray, som jobbar på stans krishanteringsenhet. En grupp terrorister har stulit ett flertal kärnvapen och hotar att spränga flera stora Amerikanska städer. Snart inträffar dessutom en rad naturkatastrofer och Ray är den enda som kan rädda läget. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det ibland känns skamlöst likt filmerna The Rock och Dante's Peak. Trots, eller kanske på grund av det är alltså berättelsen ovanligt välgjord för ett spel.
Spelets mest ojämna del är grafiken. Ena sekunden får du se flodvågor som är häpnadsväckande dramatiska och antagligen den mest realistiska avbildningen av en skog som någonsin existerat i ett spel, och i nästa springer du runt i detaljfattiga korridorer som får Goldeneye till Nintendo 64 att framstå som modernt och bekämpar eldlågor som ser ut som något taget från Sega Saturn.
För den som bara vill spela igenom spelet, så rör det sig om en ganska kort kampanj, cirka tio timmar. För den som vill låsa upp absolut allt finns dock orsak att spela om spelet flera gånger. Kort och gott, ett väldigt annorlunda och varrierat spel med väldigt ojämn grafik.
Och detta är extremt synd, för Disaster är ett riktigt bra spel.
Innan spelet är slut får du skjuta ner helikoptrar, springa undan flodvågor, hoppa med bil över lava och ge hjärt-lungräddning.
Och spelet lyckas väl med att blanda spelmoment utan att det hela känns som en minispelsamling. Du får utforska omgivningarna på fri fot, ta del av ljuspistolmoment, köra bilar och ta del av diverse olika andra moment.
Spelet försöker verkligen vara Metal Gear Solid, med många, långa och väldgjorda filmscener som för storyn fram och en grafisk stil som påminner en hel del om Metal Gear Solid 3 och uppgraderbara vapen i stil med MGS4. Du spelar som Ray, som jobbar på stans krishanteringsenhet. En grupp terrorister har stulit ett flertal kärnvapen och hotar att spränga flera stora Amerikanska städer. Snart inträffar dessutom en rad naturkatastrofer och Ray är den enda som kan rädda läget. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det ibland känns skamlöst likt filmerna The Rock och Dante's Peak. Trots, eller kanske på grund av det är alltså berättelsen ovanligt välgjord för ett spel.
Spelets mest ojämna del är grafiken. Ena sekunden får du se flodvågor som är häpnadsväckande dramatiska och antagligen den mest realistiska avbildningen av en skog som någonsin existerat i ett spel, och i nästa springer du runt i detaljfattiga korridorer som får Goldeneye till Nintendo 64 att framstå som modernt och bekämpar eldlågor som ser ut som något taget från Sega Saturn.
För den som bara vill spela igenom spelet, så rör det sig om en ganska kort kampanj, cirka tio timmar. För den som vill låsa upp absolut allt finns dock orsak att spela om spelet flera gånger. Kort och gott, ett väldigt annorlunda och varrierat spel med väldigt ojämn grafik.
4/5
Kommentarer
Trackback
